Vanans makt...

Har tänkt på det här med hur viktigt vanor är för oss människor. Att göra lika, att repetera, att följa samma mönster. Vi kan ta mig själv till exempel. När jag kommer till mitt jobb på morgonen, går jag alltid in genom samma dörr, säger gomorron till de jag möter, kollar mitt fack och går och tar en kopp kaffe. Står en stund och pratar med några kollegor och går sedan till mitt rum och min arbetsplats. Suckar lite över hur stökigt det är på mitt skrivbord, loggar in på datorn för att kolla mailskörden som samlats sedan gårdagseftermiddagen. Denna kanske högst normala rutin gör att jag på något sätt känner mig trygg, det blir lite av ett meditativt tillstånd! Jag får tillfälle att samla mina tankar på dagen som kommer och vem vaknar inte av lite kaffe!

Min väldans kloka storasyster sa till mig en gång för längesedan att vanor är till för att brytas. Man kan till exempel börja med att torka sig annorlunda när man har klivit ur duschen. Man kommer garanterat att frysa!

I går när jag kom till gymmet hade de ändrat ordningen bland maskinerna. Gissa om man blev förvirrad och nästan lite förbannad till en början! Men jag överlevde och kanske kanske att jag koncentrerade mig lite mer - just för att grejerna inte stod där de skulle! ;-)

Vad har ni för vanor som är svåra att bryta???