Vart tar tiden vägen?

Det här med tid är ju något alldeles speciellt.... För fem månader sedan kom vår lilla älskling till oss, men det känns som om det var igår. Jag tänker inte sucka över att man har för lite tid utan det är mer som ett konstaterande att tiden faktiskt går lite för fort när man har roligt.

Lilla K är alltså fem månader nu och vänder och vrider på sig för fullt. När vi kommer hem från Dalarna är det nog dags att fylla skafferiet på riktigt med barnmatsburkar och sätta på sittdelen på vagnen. Jag kommer nog aldrig att bli någon storkoks-mamma jag inte.....prioriterar min tid lite annorlunda...........(Mormor har stoppat i lilla K både det ena och det andra, men jag tackar för den hjälp man får!) Har lärt mig av goda vänner att det värsta man kan göra är att stressa upp sig över att man inte hinner, i stället ska man stanna upp, njuta av tillvaron och tänka att tiden som har varit är ju verkligen härlig, men tiden som kommer kan man se till att göra ännu mer härlig!