Om att vara mamma och inte glömma sig själv!

Jag ser alltför många som går in i mammarollen nästan lite för mycket. Sådär så att de glömmer bort sig själva. Det är bebisen och familjen till hundrafyrtioelva procent och det ska ammas och matas och jag vet inte vad tills jag ungen går i förskolan. Jag vet för jag har varit nära själv. Varje dag måste jag påminna mig själv om att jag faktiskt inte heter mamma, utan Sara och varje dag försöker jag få en stund för mig själv - med mig själv. Visst är vi mammor viktiga, otroligt viktiga men förhoppningsvis finns ju även en pappa eller liknande till barnet - som ju är minst lika viktig som vi mammor. Jag vill uppfostra lilla K till en självständig individ och jag kommer inte kunna ha henne hängandes vid bröstet tills hon går i förskolan - då missar jag mig själv.....Det går att vara mamma och sig själv, det krävs bara väldans mycket träning!!! Det behövs även att ens eventuella respektive också tränas in i mamma/papparollen för först när man har hittat sin mamma/papparoll kan man hitta tillbaka till sig själv.