Konsten att få en tid på en svensk vårdcentral

Har idag konstaterat att man måste vara pigg, kry och i det närmaste frisk för att få kontakt med den svenska sjukvården och få en tid på en vårdcentral.

I torsdags pratade jag med sjukvårdsupplysningen om att jag varit förkyld länge och nu trodde att min infektion övergått i en bakteriell infektion och att jag således behövde penicillin. Jag blev hånad i telefonen och rådet att gå till apoteket och köpa dyra egenvårdsmediciner utan recept. Eftersom Apoteket har monopol så vägrar jag i det yttersta att köpa deras svindyra preparat som dessutom är lika verkningslösa som honungsvatten.

I morse tog jag så tag i saken och ringde till min vårdcentral. Eller ställe som jag trodde var min vårdcentral. Har varit där två gånger tidigare med halsont och lilla K går ju på deras barnavårdcentral. Döm om min förvåning när tanta i telefon säger att "Du hör inte hit så jag kan inte ge dig någon tid. Du hör till en annan vc du får ringa dit." Så måste det kännas för alla tusentals papperslösa i det här landet som dagligen nekas sjukvård. Gissa om jag blev paff. Jag trodde att hon drev med mig och att vi skulle lösa formaliteterna när jag kom dit. Det är du DE som har gjort fel och missat att informera mig om att jag SJÄLV måste välja vårdcentral, det sköts inte automatiskt nuförtiden. INDIVIDENS FRIA VAL-ni vet! Eftersom jag vid tidpunkten för detta samtal var trött, hängig och sjuk (det var ju därför jag ringde) så blev jag ganska deppig över samtalet och orkade inte käfta emot för att få en tid. Fick sedan lite peppning av min mamma och sambo för att sedan ta mod till mig och ringa igen och be henne faxa den där j*vla blanketten så att rätt instans skulle kunna få den samma dag och jag skulle kunna få min tid. Om jag fick någon tid - jodå, för i det här landet lönar det sig att kunna prata för sig, bara så att ni vet!